Jag måste skriva ett aggresivt inlägg här nu. Måste avreagera mig på någonting.

Jag blir så jävla arg, galen, frustrerad, irriterad, ensam och helt jävla galen när jag ser att hon tagit det som en gång var mitt. Det som en gång jag gladdes åt. Hon umgås med dom människor som en gång tyckte att jag var jättebra. Även fast det var mitt fel att jag inte är kvar längre så blir jag så hemsk ledsen och förtvivlad. För jag vill ju också bli ihågkommen. Inte bara vara en strumpa som slängs bort bara så där som dom sa idag på våran hörövning i franska.

Förutom det så blir jag även tokig på att jag aldrig får mitt integningsbesked. Det borde ha kommit i fredags och annars borde det kommit idag. Skynda på lite tycker jag.

Förlåt nu ska jag sluta klaga. Var bara tvungen att avreagera mig.